Vad är passivering och passiva skikt?

Behandling för att stärka skyddande lager

Ordet passivering kan ha olika betydelser. Det kan dels syfta på processen då ett rostfritt stål spontant bildar ett skyddande oxidskikt i kontakt med syre. Det kan också innebära att man rengör en yta från substanser som kan skapa korrosion – exempelvis järnpartiklar.

När vi på Calamo refererar till passivering syftar vi på en behandling med svag syra (oxidationsmedel) för att förstärka det skyddande oxidlagret.

Ytor tappar passiva egenskaper

Vid mekanisk polering eller slipning på det rostfria stålet blir ytan aktiv och tappar sina passiva egenskaper. För att få tillbaka rostskyddet behövs den passiva ytan återskapas. Sker detta spontant med förekomst av främmande partiklar på ytan kommer de finnas kvar i det passiva skiktet. Detta kan ge ett sämre skydd mot korrosion än om man skapar oxidskiktet genom en kontrollerad process.

Olika standarder för passivering

De olika standarderna för passivering har till viss del varierande syn på vad det innebär.

• Enligt ASTM A380 är inte rengöring, borttagning av glödskal och svetsoxider passivering men detta kan vara nödvändigt för att uppnå ett fullgott resultat.
• I ASTM A967 framgår att en betad yta som är fri från glödskal, fritt järn och andra främmande ämnen inte behöver vidare behandling för att anses passiverad.
• ASTM B912-02 liksom SS-EN ISO 15730 upptar elektropolering som en form av passivering.

Förenklat skulle man kunna säga att de åtgärder som vidtas för att skydda en rostfri yta från att korrodera genom ett skyddande oxidskikt är passivering.